Vi har haft en underbar sommar tillsammans med Highlandkossorna i Hågadalen. Markerna har betats och bidragit till att åter igen berika naturen med dess mest viktiga egenskap, biologisk mångfald. Tvärtemot vad som ofta sker på de flesta åkermarker har den del som djuren fått rå om byggts på snarare än utarmats. Eftersom det tar ca 500 år för naturen att skapa 2.5 cm levande matjord, och varje år man brukar jorden försvinner dess naturliga näringsinnehåll in i det man odlar, kan man med säkerhet hävda att dessa betande djur är ekologiska hjältar. Det är inte bara så att de betar ner snabba och kraftigt växande arter som annars skulle dominera landskapet, deras avföring tillför också jorden de mikroorganismer, ruminococcus albus som gör att jorden lever. Mer om hur kossorna omvandlar gräs till energi skriver vi om i ett senare inlägg.
Några bilder från sommarhagen i Hågadalen.
Kajsa blickar ut över Hågadalen.
Vid något tillfälle kom det så mycket vatten nere vid ån att sälgen låg helt under vatten. Då fick kossorna hitta en ny skuggig plats att vila på under den heta sommarsolen. Sälgen är för övrigt en av våra mest viktiga träd. Speciellt med tanke på hur den är först ut med att börja blomma på våren.
Kossorna hoppar och springer efter att ha blivit insläppt i en ny hage. Vi använder oss av stripbeten för att enkelt kunna flytta dom till dit det finns mat.
Glada traktorn i förgrunden har fått arbeta mycket i sommar med att köra vatten och flytta kossor. Med den enkelhet det innebär att ha en traktor som arbetsredskap tänker jag ibland på hur livet varit för lantbrukaren innan traktorn kom in i bilden. Ett slitigt men säkert mycket givande tillvaro.
Exempel på stripbete som gör det möjligt för oss att skydda återväxten i vissa hagar medan andra får betas ner.
Efter en kall vinter och när marken börjar tina upp och värmen och ljuset återvända börjar en snabb och lång period av återväxt i marken. Har man en god försommar med lagom regn och sol kommer den första höskörden vara väldigt lyckad. Har man tur med vädret kan det bli ytterligare en skörd i sensommaren. I år var det tyvärr för torrt så vi fick nöja oss med en skörd.
Däremot sker ytterligare en period av återväxt i augusti månad, om vädret tillåter, vilket gör att om man planerar sina beten effektivt, finns det mat så det räcker åt djuren, samt att man inte riskerar att någon del av marken blir alldeles för nerbetad.
Ett grässtrå behöver ha tillräckligt med kraft lagrade i sina rötter från första tillväxt perioden på försommaren för att snabbt orka växa igen på sensommaren. Om gräset inte betas ner i tid kommer den att så småningom lägga sina kraft på att börja fröa. Detta förflyttar energi bort ifrån blad och strå vilket gör att det betande djuret inte får i sig lika mycket näring. Betet behöver alltså planeras i samstämmighet med hur gräset växer så att djuren får i sig gräset när all dess energi och kraft finns i blad och strå. När vi planerar höskörden väntar vi tills det att växterna hunnit fröa av sig, eftersom vi gärna vill bidra till kommande års flora. Ett tecken jag hört talas om är att när höskallran (Rhinanthus angustifolius) blivit mörk och man kan höra fröna skallra är det rätt tid för skörd.
Solnedgång över Hågahögen med omnejd.
Höstdimma över Hågadalen.
Efter flytt hem till gården minskar kossornas intag av färskt gräs. Nu är det hö från sommarskörden som ska föda dom till nästa återväxt i maj-juni.
Musse verkar gilla att få börja äta hö igen. Efter en lång sommar på betet verkar de väldigt ivriga att få äta något nytt. Med hö betyder det också att de dricks med vatten så det gäller att hålla baljorna fulla!
Nya vinterhagen är inte lika stor som den gamla, men där finns goda möjligheter att vara ute eller inne samt finna skydd från vind och kyla. Dessutom är de ett vackert och levande inslag i landskapsbilden runt Håga.
Lilla Maja åter inne i ligghallen tillsammans med mamma Kajsa. I sverige är det lag på att djur ska ha tillgång till ligghall och skydd från vind och regn från och med mitten på november. Man kan dock vara med i speciella program där djuren hålls ute året om utan ligghall men där de kontrolleras särskilt för att se till att de inte blir lidande av det. Om djuren skulle välja tror jag de skulle vara ute året om, men så klart med tilgång till en torr plats att vila på när det är vått och blåser. Deras isolerande päls är inte lika effektivt när det är vått och vindstyrkan gör att lufttemperaturen sjunker ytterligare. Dom äter mer under vinterhalvåret för att just kunna hålla sig varma. Magen behöver en jämn temperatur på 39 grader för att mikroorganismerna som Ruminococcus albus ska kunna förvandla gräs till energi.
